Studera och forska
Är du student och letar efter uppsatsområden inom historia, litteratur, konst eller annat relevant ämne hjälper vi dig gärna med intressanta infallsvinklar. Vi har ett rikt källmaterial som vi gärna delar med oss av. Vill du inleda ett mer omfattande samarbete med Löfstad slott bör du vara kopplad till en institution eller vara disputerad forskare.
Kontakt
Kontakta oss på lofstad.slott@ostergotlandsmuseum.se
Skriv en presentation om vem du är och vad du vill göra.
Löfstads arkiv finns på Landsarkivet i Vadstena och är tillgängligt för allmänheten. Klicka här för att se arkivförteckningen.
Litteratur i urval
Emilies gåva - en bok om Löfstad slott, Östergötlands länsmuseum 2010
Herman Lindqvist. Axel von Fersen, Stockholm 1991
Herman Lindqvist. Mordet på Axel von Fersen, Milano 2007
Herman Lindqvist och Ralf Turander. Axel von Fersen och hans kärlek till Marie Antoinette, Stockholm 1998
Inger Lindström. Löfstads trädgårdar och parker, Västervik 1997
Löfstad slott. Meddelanden från Östergötlands länsmuseum, Linköping 1992
Erland Nordenfalk. Museet Löfstad slott. Ett stort svenskt herrgårdshem under tre århundraden, Stockholm 1967
Alma Söderhjelm. Axel von Fersens dagbok, Stockholm 1925-1936
Alice Trolle. Löfstad slott. Ur Trolle: Från Östergötland, Stockholm 1918
Alice Trolle. Spökerierna på Löfstad. Ur Trolle: De voro ett lysande följe, Stockholm 1944
Peter Ullgren. Herrgårdsspöken, Falun 2005
Peter Ullgren. Lantadel. Adliga godsägare i Östergötland och Skåne vid 1600-talets slut, Lund 2004
Inga Wallenquist. Östgötamat, Ödeshög 2008
Statardotterns berättelse
Hur arbete, boende och liv kunde se ut för statarna på Löfstad finns det flera vittnesmål om. Vi kan följa en familj som år 1919 kom till Löfstad. Dottern som har berättat sin familjs historia vill vara anonym.
”De första åren bodde vi i Vita bygget i närheten av ladugårdarna. Ytterligare fyra arbetarfamiljer bodde där
i 1 rum och kök. Det fanns också en större lägenhet på 2 rum och kök där rättaren, Larsson, bodde.
Efter ett par år flyttade vi till Röda bygget bakom smedjan.
Familjen flyttade till Löfstad när far ville byta arbetsplats och han fick städse på Löfstad som kördräng. På Löfstad plöjdes åkrarna fortfarande med oxar, ett tungt och drygt arbete. Men det var inte de enda arbetsuppgifter han hade. Vid 5-tiden gick far iväg för att ta hand om ”finhästarna”. De stod uppstallade i den södra slottsflygeln, arbetshästarna hade sina spiltor nere i smedjan. På morgonen skulle hästarna fodras och ryktas. Kl 7 ringde vällingklockan, för att tala om att dagens arbete började. Även korna skulle tas omhand i ladugården. Jag fick redan när jag var 5 eller 6 år gammal hjälpa till med mockningen där. Far körde också mjölken till slottets mejeri, som låg i kyrksalen i flygeln. Mjölksåarna kördes med häst upp på borggården och ställdes på is i salen. En gång när jag följde med till mejeriet fick fröken Emilie syn på mig från sitt fönster. Fröken kastade ned några äpplen till mig och jag neg förstås så djupt jag kunde. Isen sågades under vintrarna ur Löfstadsjön och förvarades i isdösen med sågspån över. Sedan kunde man såga lagom stora bitar och leverera till mejeriet och till slottsköket, där det stod ett isskåp. Annat vinterarbete som far gjorde var att arbeta i skogen.”
För arbetet fick en familj både kontant betalning och betalt i natura eller stat. Fritt husrum, ved, mjöl, mjölk och potatis ingick i staten. Men för lönen skulle inte bara mannen arbeta, hustru och barn skulle också hjälpa till.
”Mor mjölkade tillsammans med de andra statarhustrurna. Två gånger per dag skulle korna mjölkas, den första mjölkningen var kl 4 på morgonen. Minst 10 kor var hade de att mjölka. På somrarna när korna gick ute fick mjölkerskorna åka oxkärra till mossen eller Eda. Kvinnorna hjälpte också till med stora slottsbyken, två gånger om året. Då fick de en extraslant, kanske 5 kronor var för 4 till 5 dagars arbete. När arbetarnas fruar arbetade ute på gärdena däremot fick de inget betalt.”
Barnen kunde få hjälpa till i ladugårdarna, men också gallra, plocka och rensa rovor och potatis. En annan syssla för barnen var att plantera skog, men för det fick de betalt, några ören för varje gran.
Varje statfamilj hade ett tiotal höns och varsin gris. Grisen slaktades till jul och nästa år köptes en ny kulting som göddes upp. ”Mycket litet åt vi färskt. Det mesta saltades in för att sparas. Allt togs tillvara, de sista bitarna var ettersalta. Ett år dog grisen och det var svårt att mista. Men då fick vi ett par bitar var av de andra familjerna.”