Från sätesgård till slott
Axel Lillie föddes 1603 i Småland (1603-1662). Fadern Gustaf Axelsson Lillie var ryttmästare och stupade i krig när Axel var två år. 1611 ärvde Axel och hans mor Karin Bagge sätesgården Löfstad samt ett par utjordar av sin farbror Erik Axelsson. Som vuxen kom han att omvandla den enkla sätesgården till ett ståtligt slott.
Överste och kommendant
Axel hade förmånen att födas i en rik adelsfamilj, vilket i det närmast var ett måste om man tänkt sig en officersbana. Denna inleddes för Lillies del 1625 efter studier i Leiden samt tjänstgöring som kung Gustaf II Adolfs kammardräng. Fyra år senare hade Lillie redan nått överstelöjtnants grad. Det var när Axel Lillie, som överste och kommendant, deltog i stormningen av Mainz 1631 som han fick benet avskjutet och var tvungen att använda träben.
Tog för sig av krigsbyten
Axel Lillie var en framgångsrik krigare som, enligt tidens sed, väl visste att ta för sig av krigsbyten. Det sägs bland annat att han vid stormningen av Würtzburg själv kom över 80.000 riksdaler silvermynt, pengar som till stor del lånades ut till kronan och återbetalades med jord.
Det 30-åriga kriget
Under 30-åriga kriget fördes mängder av föremål av oskattbart värde till Sverige för att smycka de många nya palatsbyggen som ägde rum. För Lillies del var det Löfstad som skulle ges en utformning värdig en fältherre av hans dignitet. Axel gav Löfstad i morgongåva åt hustrun Christina Mörner – född 1610 på Tuna gård i Östergötland. Deras bröllop hölls på Stockholms slott 1630.
Inspiration från Europa
Omkring åren 1636-1637 började planerna på det nya slottet omsättas i praktiken. Med tanke på Axels långa vistelser i Europa var det inte så konstigt att slottet hämtat inspiration därifrån – särskilt beträffande fasadmålningarna som prydde slottet fram till slutet av 1600-talet.
Köpte flera gods
Axel Lillie lämnade 1645 posten som chef för Östgöta kavalleriregemente efter att tidigare bland annat ha varit guvernör över Pommern. Tre år senare utsågs han till riksråd. Från 1649 köpte han flera gods av både kronan och av enskilda personer. På detta sätt och genom donationer från drottningen samt byten med kronan ökade han avsevärt sitt godsinnehav, särskilt i Östergötland och i Småland. Samtidigt lånade han ut stora summor pengar både till drottning Kristina och särskilt till tronföljaren Karl Gustav.
Lagman, greve och guvernör
1652 blev han lagman över Karelen för att senare samma år upphöjas till greve. De återstående tio åren av sin levnad kom Lillie att återigen verka som guvernör i Pommern och senare i Halland och Livland, samt som president i Krigskollegiet. Under denna tid blev han också utnämnd till fältmarskalk.
En plats i den svenska historien
Axel Lillie avled 1662 på Löfstad. Han hade inlett sin levnadsbana med ett fåtal hemman men efterlämnade nu 350 mantal, ett slott i Östergötland, ett palats i Stockholm och därmed en plats i den svenska historien. Modern Karin Bagge och hustrun Christina Mörner avled året därpå och godset ärvdes då av äldste sonen Axel Axelsson Lillie.
