De första spåren, själva upprinnelsen, hittar vi i helgonet Sankt Nikolaus som lever i Turkiet på 300-talet. Denne blir helgonförklarad för sin givmildhet, och råkar även vara sjömännens skyddshelgon.
Han blir också så småningom skolbarnens skyddshelgon i Frankrike, och vid terminsslutet firar man då med ett lustspel där en vuxen dyker upp som den skäggige Sankt Nikolaus och delar ut godis till duktiga barn.
De olydiga barnen hotas dock med Nikolaus följeslagare djävulen, vars dräkt består av horn, päls, ris att slå de vanartiga barnen med samt en säck att släpa bort dem i. I Sverige blir dessa båda figurer sedermera tomten och julbocken!
I Sverige är det Julbocken som delar ut klapparna under 1700-talet. Tomten såsom vi känner igen denne idag är rödklädd och vitskäggig, en bild som importeras i mitten av 1800-talet från Tyskland, England och USA via julkort och pynt dekorerade med Santa Claus.
Ordet tomte finns dock i svenskan långt innan dess, och benämner före Jultomtens intåg en liten figur med stor makt över gårdarnas välgång.
Gårdstomtens relation till julen består framförallt i julgröten. Håller man sig väl med sin tomte arbetar han hårt för en, men kräver också sin belöning. Framförallt till jul, efter ett helt år av slit. Då skall det ställas ut en stor skål med gröt toppad med en klick smör.
Gårdstomten beskrivs ofta som en ilsken typ, och har lite gemensamt med den tomte som hör julen till. Men under 1870-talet smälter han ihop med brittiska och amerikanska Santa Claus, mycket tack vare Jenny Nyströms illustrationer av Viktor Rydbergs julsaga om Lille Vigg. Denne tomte är dock liten till växten, och kroppsligen lik gårdstomten men med den gåvobärande Santa Claus vänliga sinnelag.
Den större, bullriga jultomten i helröd dräkt lanseras av Coca Colas reklamkampanj 1931!